Produktionsinfo

Regi:

Philippe Van Leeuw

Manus:

Philippe Van Leeuw

Längd:

85 min

Produktionsland:

BE/FR/LB

Produktionsår:

2017

Premiär i Sverige:

Medverkande:

Hiam Abbass, Diamand Bou Abboud, Juliette Navis, Mohsen Abbas, Moustapha Al Kar, Alissar Kaghadou, Ninar Halabi, Mohammad Jihad Sleik, Elias Khatter, Husam Chadat, Issan Dib, Orwa Khultum, Madjd Tarabay

Filmografi, urval

2009 Le jour où Dieu est parti en voyage
2017 Insyriated

Om filmen

Insyriated ger en inblick i civilbefolkningens liv i inbördeskrigets Syrien. Oum Yazan vill göra allt för att skydda sin familj och sina grannar. Hon barrikaderar sig tillsammans med dem i sin lägenhet i Damaskus. Som tittare är vi också i lägenheten, vi hör granatattackerna utanför och tramp av fötter i trappuppgången – varken vi eller människorna i lägenheten kan slappna av. Medan ställningskriget, krypskyttarnas mördande och bombanfallen pågår därutanför försöker Oum upprätthålla ett slags normalitet, en strikt vardagsstruktur, inte minst genom gruppens gemensamma måltider. De är dock mitt i ett inbördeskrig och en dag bryter sig två män in, brutaliteter sker. För att rädda gruppen tvingas Oum som gruppens ledare till några närmast omöjliga val.

Filmen väcker många frågor – inte minst om hur vi själva skulle reagera och agera i en liknande svår situation.

 

Om regissören

Philippe Van Leeuw föddes 1954 i Bryssel  och studerade film vid INSAS filmskola där. Han flyttade så småningom till Los Angeles för att studera vidare vid The American Film Institute. Numera bor han i Paris.

Van Leeuw debuterade som regissör 2009 med Dagen då Gud gav sig avsom handlar om folkmordet i Rwanda, berättat ur en tutsikvinnas perspektiv. Precis som Insyriated är det en kompromisslös krigsskildring. I en intervju i tidningen OmVärlden får Van Leeuw frågan om varför han valde att göra en film om just Syrien. Han berättar att han var i Libanon för några år sedan och träffade många människor som berättade om krig och konflikter, vilket berörde honom starkt. När konflikten i Syrien blossade upp och en kollega berättade att hennes pappa var instängd i en lägenhet där och att hon inte hört från honom på veckor kom tankarna på filmen igång. Då han själv är europé och inte har några band till Syrien oroade han sig för att inte kunna skildra situationen med legitimitet. Men med hjälp av människors berättelser om vad de varit med om i krigets Syrien, inte minst de syriska skådespelarna i filmen (som spelades in i Beirut) lyckas han ge den klaustrofobiska känslan och utsattheten liv, autenticitet, legitimitet.

Philippe Van Leeuw