Produktionsinfo

Regi:

Julian Schnabel

Manus:

Ronald Harwood efter Jean-Dominique Baubys memoarbok

Längd:

112 min

Produktionsland:

FR/US

Produktionsår:

2007

Premiär i Sverige:

Januari 2008

Medverkande:

Mathieu Amalric, Emmanuelle Seigner, Marie-Josée Croze, Anne Consigny, Patrick Chesnais, Niels Arestrup, Olatz López Garmendia, Jean-Pierre Cassel, Marina Hands, Max von Sydow, Isaach De Bankolé, Emma de Caunes, Jean-Philippe Écoffey, Gérard Watkins, Nicolas Le Riche

Filmografi, urval

1996 Basquiat
2000 Before Night Falls
2007 Le scaphandre et le papillon
2007 Lou Reed's Berlin
2010 Miral

Om regissören

Julian Schnabel är född i Brooklyn, NY, och har en BFA från University of Houston. Han anser sig vara främst målare och konstnär, hans arbeten finns representerade på Metropolitan Museum of Art, Museum of Modern Art och Centre Georges Pompidou i Paris. I hans verk skönjes stråk av brutalitet och smärta. Han hävdar sig “aiming at an emotional state, att state that people can literally walk into and be engulfed.” Schnabel säger sig vara inspirerad av Antoni Gaudi, Cy Twombly och Joseph Beuys, en bakgrund som kan ha bidragit till a􀄴 han vitaliserat filmspråket mer än någon konventionell filmregissör gjort på länge. Formmässigt använder han i kvällens film förvisso ett􀄴 beprövat grepp genom att􀄴 visa oss världen genom Baubys subjektiva blick. Men tillsammans med Steven Spielbergs gamle fotograf Janusz Kaminski tar Schnabel ytt􀄴erligare ett􀄴 steg. Den fragmentariska perceptionen blandas med fantasier och minnen med en närmast poetisk känslighet som fångar in nya perspektiv på minnets bilder. Med sina tre filmer har han vunnit ett􀄴 stort antal priser, som Golden Globe, BAFTA, en César, en Guldpalm i Cannes, två Guldlejonnomineringar och en Oscarsnominering.

Om filmen

Chefredaktören för franska modemagasinet Elle, Jean-Dominique Bauby (Mathieu Amalric), vaknar en dag upp och tvingas konstatera att􀄴 han förlorat allt utom sitt medvetande. En kärlkatastrof i hjärnstammen har stängt ner hela hans kropp. Han är drabbad av ”locked-in syndrome”, som suveränt fångats i en klaustrofobisk inledningsscen. Tillståndet kan liknas vid a􀄴 vara levande begravd. Det som finns kvar framstår knivskarpt: minnena, fantasin, ett􀄴 öga att􀄴 blinka med och betrakta världen med. En talpedagog lär honom mödosamt a􀄴 kommunicera. Med hennes hjälp blinkar han fram en memoarbok bokstav för bokstav. Det tar två år. Men trots sitt􀄴 ämne sjuder filmen av liv, av Baubys färgstarka minnen och fantasier. Historien är bitt􀄴erljuv men kompromisslöst berätt􀄴ad. Bauby varken heroiseras eller framställs som en stackare; han är lika egocentrisk och dryg som tidigare och han fortsätt􀄴er tråna eft􀄞er älskarinnan utan hänsyn till hustrun. I den komprimerade inbromsningen av Baubys liv skymtar komplicerade relationer, inte minst till hans åldrande fader (Max von Sydow), även dett􀄴a gestaltat med Schnabels kontrastrika bildspråk och spännande sä􀄴 a􀄴 bryta ner tid och rum. Eft􀄞er filmen, som någon skrev, kokett􀄴erar man ogärna med sin vardagsångest.

Julian Schnabel