Produktionsinfo

Regi:

Asghar Farhadi

Manus:

Asghar Farhadi

Längd:

123 min

Produktionsland:

IR

Produktionsår:

2011

Premiär i Sverige:

2011

Medverkande:

Leila Hatami, Kimia Hosseini, Merila Zarei, Peyman Moaadi, Sareh Bayat, Shahab Hosseini, Ali-Asghar Shahbazi, Shirin Yazdanbakhsh, Mohammad Sajadian, Armine Zeytounchian , Babak Karimi

Filmografi, urval

2003 Dancing in the Dust
2004 Shah-re ziba
2006 Chaharshanbe-soori
2009 Darbareye Elly
2011 جدایی نادر از سیمین
2013 Le passé

Om filmen

Simin och hennes make Nader planerar lämna Iran. De vill ge dot­tern Termeh möjlighet till ett bättre liv. Men Nader tvekar; han vill inte lämna kvar sin far som lider av Alzheimers. Flytten ställs in. Simin begär skilsmässa och yttar i stället hem till sina föräldrar. Dottern stannar hos Nader. Han skaffar en hemhjälp, som visar sig vara djupt religiös. Att ta hand om en vårdkrävande äldre man blir problematiskt och när Nader förstår hur hemhjälpen missköter pappan uppstår en konflikt med dramatiska följder. En grupp människor ställs inför komplicerade moraliska – och givetvis könsbestämda – överväganden.

Om regissören

Ashgar Farhadi lever och gör film i Iran. Hans genuina filmin­ tresse uppstod redan i tonåren och vägledde hans studier och han har examina i såväl teaterdramatik som filmberättande från universitetet i Teheran.

I Iran, där ”verklighet är tabu” och statliga media predikar moral i ”gudomliga” termer, är dubbelmoralen hos ledarna monu­mental. Få är de ställen människor tillåts visa sig som de är.

Så trots att biografen i Teheran där Nader och Simin hade premiär heter Azadi (Frihet) balanserar Farhadi med sina filmer på slak lina. Kollegan Panahi har husarrest och 20 års yrkesförbud. Kiarostami filmar i exil. Makhmalbaf bor och arbetar i Paris. Innan Farhadi regidebuterade hade han hunnit skriva flera uppmärksam­made manus. Hans lmer har hyllats och vunnit priser på inter­ nationella filmfestivaler i Moskva, Chicago, Berlin och New York.

Kvällens film tog storslam på filmfestivalen i Berlin 2011 och Farhadi vann, som den förste iranier, en Oscar för Årets bästa icke- engelskspråkiga film. I sitt tacktal sa han: ”idag är iranier glada för ett fint pris men än mer för att, i en tid av tal om hot, aggressioner och krig, Iran framhålls för sin rika kultur. Jag överlämnar med stolthet utmärkelsen till folket, till människor som respekterar
alla kulturer och civilisationer och bekämpar entlighet och små­ sinthet.” Farhadi vill gestalta tillvarons komplexitet, lyfta viktiga frågor. Film utan existentiell substans kränker publiken, menar han.

Asghar Farhadi