Produktionsinfo

Regi:

Ildikó Enyedi

Manus:

Ildikó Enyedi

Längd:

116 min

Produktionsland:

HU

Produktionsår:

2017

Premiär i Sverige:

Medverkande:

Alexandra Borbély, Morcsányi Géza, Réka Tenki, Ervin Nagy, Zoltán Schneider, Tamás Jordán, Itala Békés, Éva Bata, Mácsai Pál, Zsuzsa Járó, Nóra Rainer-Micsinyei, Júlia Nyakó

Filmografi, urval

1994 Magic Hunter
1997 Tamás és Juli
1999 Simon mágus
2017 Testről és lélekről

Om filmen

Vackert, välspelat och synnerligen eget kärleksdrama, två hjortar i ett vackert vintrigt landskap. Hjortparet återkommer med jämna mellanrum i detta udda relationsdrama som utspelar sig på ett slakthus i Budapest, mellan Maria och Endre. Hon är en ung kvinna med icke uttalad psykisk diagnos och han en medelålders man med social begåvning men bara en fungerande arm.

Maria har just blivit anställd som kvalitetsinspektör på ett slakteri. Hennes nitiska inställning till jobbet och närmast robotlika beteende gör henne snart impopulär i arbetsstyrkan, men Endre dras sakta till hennes fåordiga uppenbarelse. Speciellt när det framkommer att de delar samma dröm, där de ovan nämnda hovdjuren figurerar.

Om regissören

Ildikó Enyedi, som såväl skrivit manus som regisserat, har skapat en oförutsägbar, lagom gåtfull och högst egenartad film som vibrerar av återhållna känslor. Det här är hennes första långfilm på 18 år, under tiden har hon bland annat gjort en ungersk adaptering av Hagai Levis kända terapiserie som i amerikansk version hette ”In treatment”. Det psykologiska temat återkommer i filmen. Vi får ingen reell sjukdomshistoria, bara lättare antydningar. Ildikó Enyedis berättar om människor i olika emotionella stadier, där kliniska diagnoser är av mindre betydelse.

Intrigen rör sig från det lätt metafysiska till det handfast realistiska. Det senare, inte minst i skildringen av slakthuset. Enyedis verk handlar dock mest om människors kommunikationsproblem – där slakteriets brutala verklighet får stå som metafor för det hårda samhälle som dödar, eller i alla fall handikappar, våra försök att förstå och nå varandra.

Detta gör det här blodiga och bitvis depressiva dramat till en ändå rätt upplyftande, och vackert bildsatt, film som tror på köttets och andens förening. Allt kryddat med lite torr öststatshumor.

Ildikó Enyedi