Produktionsinfo

Regi:

Ruben Östlund

Manus:

Ruben Östlund, Erik Hemmendorff

Längd:

118 min

Produktionsland:

Sverige

Produktionsår:

2011

Premiär i Sverige:

2011

Medverkande:

Yannick Diakité, Sebastian Blyckert, Kevin Vaz, John Ortiz, Abdiaziz Hilowle, Anas Abdirahman, Sebastian Hegmar

Filmografi, urval

2004 Gitarrmongot
2005 Scen nr: 6882 ur mitt liv
2006 Nattbad
2008 De ofrivilliga
2009 Händelse vid bank
2011 Play
2014 Turist

Om filmen

Tre pojkar blir anklagade för att ha en stulen mobiltelefon av ett gäng ungdomar. De luras att följa med gänget och hamnar i situationer som visar sig ha dolda syften. Ingen vuxen vågar säga ifrån eller sätta en gräns för hur man uppför sig. En osäkerhet har spridit sig som gör att man hellre vänder bort blicken än vågar ingripa. Inspirationen till filmen kommer från ett verkligt fall i Göteborg, men Play är ingen dokumentärfilm. Den har icke desto mindre väckt en intensiv debatt i media och på kultursidor och annorstädes blivit den mest omdiskuterade svenska filmen under senare år.

Om regissören

Det var skidåkningen som fick Ruben Östlund att bli filmare. Han ingick i ett gäng som gjorde djärva offpist-exkursioner i Alperna
och han blev besatt av att skildra extrema skidprestationer i långa tagningar. Ju längre, obrutna tagningar desto bättre tyckte kompisarna (som annars skulle kunna misstänkas inte ha klarat hela åket). Detta sätt att filma skulle så småningom visa sig ha betydelse för Östlunds filmspråk. Karriären höll dock på att ta slut när han själv skulle göra ett hopp i Val d’Isère. Han flög trettio meter, hamnade på sjukhus och låg medvetslös i två veckor. När han sedan märkte att filmandet började bli mer intressant än skidåkningen sökte han in på Filmhögskolan i Göteborg. ”De måste ha haft en öppen hållning, för jag kom faktiskt in på mina skidfilmer.”

Ruben Östlund är född 1974 och växte upp på Styrsö i Göteborgs skärgård. Han långfilmsdebuterade med Gitarrmongot, en film med ganska avvikande karaktärer som därför på många sätt hindras att delta i en grupp. Men de är också ganska nöjda med det. Östlund blev då intresserad av motsatsen, de som anpassar sig efter gruppen vilket han belyser i sin andra långfilm De ofrivilliga. Östlund är fascinerad av mänskligt beteende och har kallats för en ”filmens sociolog”. Han har gjort till sin specialitet att hålla fram mänskliga beteenden och reaktioner i relativt vanliga, normala sammanhang utan att ta ställning för eller emot några av de figurer han visar på filmduken. Han har inte bara berättartalangen, humorn och samhällsengagemanget utan också en särpräglad filmisk estetik – med helbilder, statisk kamera och långa tagningar – som han behärskar virtuost.

Ruben Östlund