Om oss

Helena Nyholm

Ordförande

Att bli berörd, stanna upp, reflektera och reagera, är några av de viktigaste ingredienserna till att inte stagnera. Där är filmmediet en outtömlig källa för mental stimulans. Liksom världen i stort så berör inte allt, så även inte all film. Även om ett foto kan vara fantastiskt, skådespelarna är de bästa och allt är tematiskt rätt och riktigt så har jag svårt att beröras av film som på något sätt inte skaver. Filmer som berör mig, som gör att jag stannar upp har ofta någon form av surrealistiskt inslag i stämning och rum. Lekfullhet som format sig från regissörens önskan och inte från den historiskt skolade berättartekniken är viktigt för mig, där är Gondry en klar favorit.

Som ordförande i Filmstudion i Kristianstad vill jag arbeta för att vi fortsatt ska kunna visa filmer som sträcker sig utanför de stora kassaproduktionerna. Jag ser också Filmstudion som en viktig medspelare i utvecklingen av vår kritiska syn när det gäller bildens påverkan på människan. Bilden och filmen är framtidens text, därför måste vi ge oss möjlighet att stanna upp, reflektera och reagera på just bilden för att inte bli vilseledda i världens snårskog.

Filmer som alltid finns kvar hos mig är;

Efter Livet av Hirokazu Koreeda
Utspelar sig i byråkratiska rum på en mellanstation mellan livet och evigheten.

Budapest Hotel av Wes Anderson
Det kvittar nästa vilken film jag väljer av Anderson, jag är så svag för Wes-världens galna perfektionism.

The Florida Projekt av Sean Baker
Helt från ett barnperspektiv med diskbänksrealism i Disneykulörer. En regissör jag vill se mer av.

C-G Walter

Sekreterare

Filmen har litteraturens berättelser, teaterns skådespeleri, musikens rytm. Men är en alldeles egen, underbar konstart. Den träffar, i sin bästa form, mycket direkt våra känslor och våra tankar. Film är för mig något som känslomässigt berör och som ger nya insikter om den stora och den lilla världen. Och – den estetiska upplevelsen av en fin film inte att förglömma.
Här har jag i den fantastiska filmskatten valt tre filmer som berört mig starkt. De har det gemensamt att de, på olika sätt, skildrar barns utsatthet och barns behov av kloka, modiga vuxna i sin närhet. Tyvärr finns dessa vuxna inte alltid till hands när de så väl skulle behövas. Filmerna är:
Lilja 4-ever av Lukas Moodysson
Pans labyrint av Guillermo del Toro
Fanny och Alexander av Ingmar Bergman

Hans Thorsson

Kassör

Filmer kan vara korta och fånga ett intressant ögonblick i den mänskliga historien, men de får gärna vara episka, ge en möjlighet för oss åskådare att verkligen lära känna personer, miljöer och hemligheter men framförallt väcka nyfikenheten hos oss.
Filmer kan vara realistiska och samtidigt oförutsägbara eller orealistiska och väcka känslor som består och då inte att förglömma all underbar musik som skapats för film.

Filmer som uppfyller ovan:
Betty Blue 37,2 grader på morgonen
Holy Motors
Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare.

Åsa Pearce

Administratör

Med filmens hjälp kan vi resa i tid och rum. Genom kamerans lins får vi kika in i nya världar. Film kan roa och oroa, ge nya insikter och större förståelse för omvärlden. Bra film ökar vår empati och förståelse för andra andras liv och utmaningar.
De bästa filmerna öppnar ögonen för hur lika vi människor är. Oavsett var och när vi lever brottas vi med samma stora frågor om varför och hur vi ska leva våra liv. Där det som verkligen betyder något är relationer, kärlek och vänskap.
En riktigt bra film är en som berör och nyanserar, som visar att inget är entydigt svart eller vitt. Där vi kommer nära karaktärerna med alla deras förtjänster och tillkortakommanden.
Jag är särskilt svag för brittiska filmer, gärna med Ken Loach som regissör. Han lyckas som få fånga medmänsklighet och styrkan hos helt vanliga människor i utsatta situationer. De senaste filmerna ”Sorry we missed you”, och ”I, Daniel Blake” är ett par favoriter.

Åsa Lundgren

Trycksaks- & utskicksansvarig

Att se en film. Att få följa med till nya platser och andra tidsepoker. Att få möta människor som lever helt andra liv än mitt eget.
Genom filmen får jag möjlighet att blicka på världen ur nya perspektiv och därigenom vidga mina vyer. Mina egna föreställningar utmanas och jag ges tillfälle att reflektera och tänka nya tankar. Samtidigt ser jag i filmen hur människor oavsett var, när och hur de lever brottas med samma allmänmänskliga frågor.

Att välja ut tre favoritfilmer är omöjligt. Jag väljer istället ut tre olika filmupplevelser som var och en men på helt olika sätt betytt mycket för mig:
– The Stalker av Andrei Tarkovsky från 1979. En film som jag såg under min studietid och som berörde mig mycket den gången.
– Bergmanfilmer. Lunds studenters filmstudio hade Bergmantema under en termin på 1980-talet. På kort tid såg jag därför många av Bergmans svartvita filmer. Det var första gången som jag upplevde att film även kan vara en estetisk upplevelse och hur filmkameran/klippningen blir ett eget uttryckssätt.
– Love Actually av Richard Curtis från 2003. Jag en förkärlek för allt brittiskt; inte minst när det gäller komedier. Sedan mina barn var små har vi och goda vänner sett denna film någon gång i advent. God mat, pepparkakor, glögg, tända ljus, gemenskap och Love Actually betyder inledningen på det som är gott med advents- och juletid.

Gunnar Bondsäter

Ledamot

Filmen har alltid varit min favoritkonstform, som samtidigt kan engagera flera sinnen, vår moral och vårt förnuft. Filmkonsten är till skillnad från t ex teatern väldigt tillgänglig, där varje film utspelar sig likadant varje gång – men betittarens upplevelser skiljer sig från person till person och inom samma person över tid. Det finns en rik historia där man kan få se och beundra verk från tidigare generationer och fundera på varför deras film skiljde sig från vår. Allt detta medför att filmen är ett medium som är lätt att diskutera och avnjuta i gott sällskap.

Några filmer som gjort avtryck på mig:
There Will Be Blood – Gripande karaktärsstudie med mästarna Daniel Day-Lewis och Paul Thomas Anderson.
Jakten – Fantastisk skildring av ett felaktigt anklagande som går en in på skinnet. Perfekt spirituell uppföljare till Thomas Vinterbergs tidigare film Festen.
Prinsessan Mononoke – Det verk som bäst fångar konflikten mellan välfärdssamhället och miljön, där det kan bli fel även om man gör rätt

Rune Degerhammar

Ledamot

Film kan, som en syntes av nästan alla andra konstarter, komma nära allkonstverket. Jag kan drunkna i vemodiga filmberättelser men känner också en stor ”kärlek” till filmskapare som tänjer på gränserna och utvecklar filmkonsten såväl stilistiskt som tematiskt. Film bör utmana mitt intellekt, gärna ifrågasätta min syn på världen, estetiskt smeka mina sinnen och helst sätta mina känslor i brand – samtidigt. Jag gillar film som är sensuell i begreppets vidaste bemärkelse, gärna med en poetisk ton men utan att väja för tillvarons och människans komplexitet. Jag har varit Filmstudions ordförande sen 2006. Min drivkraft är att vi ska försöka vara ett alternativ till rent kommersiell film och låta tusen ”artmovies” blomma, brinna!
Ogillar: underhållningsvåld.
Filmer som jag sett några gånger och kan se om är En alldeles särskild dag av Ettore Scola, Stanley Kubricks Eyes Wide Shut, Alain Robbe-Grillets L’immortelle.
Regissörer som jag återvänder till: Pasolini, Jane Campion, inte minst för att hon vågade göra den nedsablade In the Cut, Claire Denis, Julie Taymor, Ingmar Bergman, Andrea Arnold, Kubrick och Paul Thomas Anderson

Tony Pearce

Webadmin