Produktionsinfo

Regi:
Krzysztof Kieślowski
Manus:
Krzysztof Piesiewicz
Längd:
97 min
Produktionsland:
FR/NO/PL
Produktionsår:
1991
Premiär i Sverige:
1991
Medverkande:
Irène Jacob, Halina Gryglaszewska, Philippe Volter, Guillaume de Tonquédec, Kalina Jędrusik

Filmografi, urval

1988 En liten film om konsten att döda
1988 En liten film om kärlek
1989 Dekalogen
1991 Veronikas dubbelliv
1993 Trikoloren : Frihet - den blå filmen
1994 Trikoloren : Den vita filmen
1994 Trikoloren : Den röda filmen

Om filmen

1991 hade Krzysztof Kieslowksis vackra och gåtfulla film Veronikas dubbelliv premiär. Filmen kom mellan Dekalogen och trilogin Den blå filmen, Den vita filmen och Den röda filmen.

Två kvinnor (båda spelade av Irène Jacob) och deras själsliga band till varandra står i centrum för filmen. De är födda på samma dag och har en passion för musik men de lever helt olika liv i olika länder. En enda gång har de mötts och då bara på avstånd och ytterst hastigt. På dessa få sekunder hann båda se likheten hos varandra och förundrades.

Véronique bor i Frankrike och arbetar som musiklärare. Hon är en mogen och klok kvinna men har hela tiden en känsla av någon sorts samhörighet; att hon inte är ensam i världen.

I Polen lever Weronika som är livligare och spontanare. Vid ett besök hos en släkting i Krakow får hon möjlighet att vara sångsolist på en konsert. Under sången faller hon ihop och dör av ett medfött hjärtfel. I Paris erfar Veronique i den stunden en diffus känsla av sorg och en ensamhet hon aldrig tidigare känt. Som om hon förlorat en nära vän. Men hon lever vidare och söker sig nyfiket nya vägar i livet.

Det är vackert och tidlöst filmat och musiken bidrar till att förstärka skönheten och mystiken.

 

Om regissören

Den polske filmregissören Krzysztof Kieślowski (1941-1996) dog redan vid 54 års ålder i samband med en hjärtoperation. Sin filmbana började han som dokumentärfilmare i 1960- och 70-talets kommuniststyrda Polen. Han skildrade vanliga människors vardag och även om han inte var politiskt aktiv utan enbart ville skildra verkligheten som den var, var det inte lätt att undgå censur. Därför övergick han mot 1970-talets slut till att göra spelfilm och det är framförallt för sina sista tio års filmer som han har fått stor uppmärksamhet.

Hans filmer har ofta en enkel handling men är ändå fyllda av detaljer och gåtfulla ögonblick som dröjer sig kvar. Eller som Mikael Timm skriver i förordet till intervjuboken Kieslowski om Kieslowski av Danusia Stok: ”Vill man formulera det vackert kan man säga att Kieslowski filmar vid den gräns där verkligheten slutar och det eviga börjar”.

Krzysztof Kieślowski


Källor: . Bakgrundsbild och poster © themoviedb.org

Föregående visning 23/4:
« Let the Sunshine in