gruppbild

Rune Degerhammar

Ordförande

Film kan, som en syntes av nästan alla andra konstarter, komma nära allkonstverket. Jag kan drunkna i vemodiga filmberättelser men känner också en stor ”kärlek” till filmskapare som tänjer på gränserna och utvecklar filmkonsten såväl stilistiskt som tematiskt. Film bör utmana mitt intellekt, gärna ifrågasätta min syn på världen, estetiskt smeka mina sinnen och helst sätta mina känslor i brand – samtidigt. Jag gillar film som är sensuell i begreppets vidaste bemärkelse, gärna med en poetisk ton men utan att väja för tillvarons och människans komplexitet. Jag har varit Filmstudions ordförande sen 2006. Min drivkraft är att vi ska försöka vara ett alternativ till rent kommersiell film och låta tusen ”artmovies” blomma, brinna!
Ogillar: underhållningsvåld.
Filmer som jag sett några gånger och kan se om är En alldeles särskild dag av Ettore Scola, Stanley Kubricks Eyes Wide Shut, Alain Robbe-Grillets L’immortelle.
Regissörer som jag återvänder till: Pasolini, Jane Campion, inte minst för att hon vågade göra den nedsablade In the Cut, Claire Denis, Julie Taymor, Ingmar Bergman, Andrea Arnold, Kubrick och Paul Thomas Anderson

C-G Walter

Sekreterare

Filmen har litteraturens berättelser, teaterns skådespeleri, musikens rytm. Men är en alldeles egen, underbar konstart. Den träffar, i sin bästa form, mycket direkt våra känslor och våra tankar. Film är för mig något som känslomässigt berör och som ger nya insikter om den stora och den lilla världen. Och – den estetiska upplevelsen av en fin film inte att förglömma.
Här har jag i den fantastiska filmskatten valt tre filmer som berört mig starkt. De har det gemensamt att de, på olika sätt, skildrar barns utsatthet och barns behov av kloka, modiga vuxna i sin närhet. Tyvärr finns dessa vuxna inte alltid till hands när de så väl skulle behövas. Filmerna är:
Lilja 4-ever av Lukas Moodysson
Pans labyrint av Guillermo del Toro
Fanny och Alexander av Ingmar Bergman

Hans Thorsson

Kassör

Filmer kan vara korta och fånga ett intressant ögonblick i den mänskliga historien, men de får gärna vara episka, ge en möjlighet för oss åskådare att verkligen lära känna personer, miljöer och hemligheter men framförallt väcka nyfikenheten hos oss.
Filmer kan vara realistiska och samtidigt oförutsägbara eller orealistiska och väcka känslor som består och då inte att förglömma all underbar musik som skapats för film.

Filmer som uppfyller ovan:
Betty Blue 37,2 grader på morgonen
Holy Motors
Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare.

Christina Källstrand Modig

Administratör

Medlem i styrelsen sedan vt 2011, dessförinnan medlem i omgånger sedan flytten till Kristianstad hösten 2004.

Det viktigaste för mig i alla konstarter – däribland filmkonsten – är att bli berörd och gärna störd. När det gäller film är själva fotot också viktigt, att estetiken tilltalar mig. Jag tycker om långa tagningar, stillastående kameror och lätt blekta färger. Jag tycker om otvunget amatörskådespeleri à la Gus van Sants Elephant (2003).

Tre filmer som berört mig mycket är:
Hedwig and the Angry Inch (John Cameron Mitchell, 2001)
Attenberg (Athina Rachel Tsangari, 2010)
Oslo, 31 augusti (Joachim Trier, 2011)

Jag tycker inte om den slentriananvändning av kvinnovåld och kvinnliga offerroller som är så vanliga i kommersiell film. Däremot är jag fascinerad över att se hur kommersiella katastroffilmer på spektakulära sätt förstör infrastruktur.

Elisabeth Lewander

Trycksaksansvarig

Att se på film är för mig ett sätt att resa. Visserligen en ganska kort och intensiv resa men upplevelsen kan stanna kvar i mig länge, länge.
Filmen blir en snabb förflyttning till ett annat land, en annan kontinent, ett annat språk, en annan kultur, ett annat sammanhang. Likt eller olikt mitt eget liv. För några timmar vandrar jag i någon annans fotspår, ser världen med någon annans ögon och känslor, lever någon annan människas liv för några korta ögonblick. En människa lik eller olik mig själv. Som jag kanske förstår, eller inte.
Film som utmanar min världsbild, får mig att möta mina egna fördomar och tillkortakommanden och vänder upp och ner på mina invanda begrepp, är spännande, omvälvande och ofta utvecklande. Däremot är film där barn är utsatta och far illa av vuxnas svek och handlingar nästan outhärdliga. Liksom filmer som är totalt utan hopp eller bara förmedlar medveten och aktiv ondska eller skildrar människor som saknar önskan eller viljan att förstå en annan människa. Skräckfilm, liksom film som är enbart spekulativ/kommersiell, undviker jag.
Uppskattar film där ett verkligt möte mellan människor äger rum, där språket är nytt eller främmande för mina öron, där fotot, ljuset och scenografin förstärker stämningen och känslan, där kläderna bekräftar kroppens rörelser och där allt det sköna och vackra i tillvaron visas. Njuter ofta av kostymfilmer, filmer där skådespelare skapar fantastiska och realistiska personporträtt, filmer som bygger på verkliga händelser, historiska eller nutida. Ser gärna film där jag upplever mig själv som en deltagare i handlingen, en del av vardagsskildringen. En slags realism där jag sitter med vid köksbordet, känner ådringen i träet, dofterna och smakerna av maten som tillagas. Film där jag förnimmer vindens eller vågornas rörelse. Film som uppfyller min längtan efter att bli berörd och möta livets djup.

Emma Isaksson

Filmlistsansvarig

Jag blev medlem i filmstudion 2015 och i styrelsen 2016.
Gillar: Filmer som berör mig och som är välgjorda. Det ska vara bra skådespeleri, bra regi och bra foto. Jag tycker också om historiska filmer och filmer där jag lär mig något eller får en djupare inblick i ett samhällsfenomen/problem.
Film är en härlig konstform just därför att jag får möjlighet att se på världen genom någon annans ögon för en stund.
Ogillar: Film som är alltför ytlig och som bara visar stereotypa könsroller.
Mina två favoritfilmer är kinesiska ”Farväl min konkubin” och svenska ”En sång för Martin”. Båda har fantastiskt skådespeleri. De skildrar djupt tragiska människoöden samtidigt som de visar oerhört stark kärlek mellan människor.
”Farväl min konkubin” var den i särklass starkaste filmupplevelse jag haft. Det är minst 20 år sedan jag såg den så jag vet inte om jag skulle känna likadant idag men då höll den mig kvar i ett järngrepp i flera dagar efteråt.

Tomas Lidbeck

Ledamot

Den franske regissören Jean-Luc Godard lär ha sagt ”fotografi är sanning och film är sanning 24 gånger per sekund.” Han kunde naturligtvis lika gärna ha sagt att film är lögn och förbannad dikt 24 gånger per sekund. Han sade också att film är det vackraste bedrägeriet i världen.

Film är nog det mest förföriska mediet som finns, ett faktum som borde stämma till eftertanke. Jag blir inte sällan extra kritisk till filmer från Hollywood men låter mig gärna förföras på franska, danska, tyska, ryska, polska, japanska, koreanska eller italienska. Eller på svenska. Vet man bara om när man blir förförd är det ok. Tittar gärna på filmer från delar av världen där man inte har renodlat bildspråket till konventioner. Samtidigt som jag kan koppla av med någon serie på Netflix eller HBO. När jag flyttade till Kristianstad 2009 blev Filmstudion ett givet vattenhål. För film är ju såklart bäst på bio.

Några absoluta favoriter:
Jules & Jim, François Truffaut
Stalker, Andrej Tarkovskij.
Himmel över Berlin, Wim Wenders